Jag tror att jag i nått tidigare inlägg
berättat om farsans dans talanger
om att han blev Svensk Mästare i modern dans
året var då 1952 och man skulle bemästra 5 danser
till skillnad från idag då det är 10 danser
Pappa har alltid tyckt om att dansa
Som vuxen ungkarl var han ofta på det legendariska danspalatset Aladdin
som låg vid Norra Bantorget, 10 minuters promenad från Stureplan
Där är i nutid ett disco vid namn Le Bon Palais.
Jag tycker att det är på sin plats att tillägga att far
var inte bara bra på att dansa, utan även på att ragga brudar :)
Jag minns akrobatiska lekar som ofta pågick hemma
vi skapade olika formationer och pyramider med varandra
Farsan och jag hade en rätt cool formation ihop.
Den gick till som så att farsan gick ned på huk
så att jag skulle nå och komma upp i min position.
Han sträckte sin ena arm rätt ut åt sidan
horisontalt med marken.
Varpå jag ställde mig på händerna på hans utsträckta arm.
Sakta, sakta reste han sig upp
med armen fortfarande utsträckt och med mig på.
Ja, där stod jag stadig och rak på händerna på farsans arm.
Leken upphörde så småningom för den lilla tjejen (läs mig) växte
och det blev till slut för tungt för fars arm
Farsan fotograferade också och han framkallade bilderna själv.
Jag minns hur bilder hängde på tork fästade i en klädnypa i linor.
Jag minns också väntan utanför mörkerrummet som kändes lång.
Jag väntade alltid på pappa, för att få vara med honom alla stunder som gick.
Ibland fick jag vara med i mörkerrummet.
Att få se när bilderna tog form var fantastiskt, tyckte jag.
Farsan hade en stor pincett som verktyg
med den nöp han försiktigt fast fotopappret vid ena hörnet
så att han kunde dra pappret lite fram och tillbaka,
då kunde man se hur bilden växte fram där den låg i en vätska.
Till slut när han var nöjd svepte han upp bilden
lät den droppa av sig lite och så hängde han den sedan på tork.
Den här bilden ovanför har han dubbelexponerat.
Han har alltså bakat in två bilder till en.
Farsan har alltid lyft skrot
Pappa kan inte vara äldre än 17 år på bilden ovan, siar jag.
Eftersom båda hans händer är oskadda här.
Far var just 17 år när han skadade sig
och miste sina fingrar på vänsterhanden
På den här bilden ovan kan man se ett gigantiskt ärr
som en sur mun över hela magen.
Farsan fick blödande magsår och opererades.
Men det jag tänker mest på när jag ser bilden
med far ståendes med en tekopp i näven
är alla som kom och hängde hemma hos oss.
Kanske var det en viss enkelhet att droppa in hos oss
där familje konstellationen var en far och tre döttrar
än vad det kanske var i en mer traditionell kärnfamilj.
Men jag vet att flera av våra kompisar kom
inte för att hälsa på mig eller syrrorna
utan det var farsan dom ville träffa
Thor var populär!
Visst är det så att jag här väljer en positiv tråd att berätta genom.
Men visst fanns också en mörkare vinkel av händelser under de här åren.
Kanske får det bli ett inlägg om det när bekännelsernas tid är inne!
Det här är Thors äldsta barnbarn, Jon.
Tillika en av mina söner.
Slående lik Thor.
 |
Pappas åldrande bara under det sista året
har gått väldigt fort.
Det är inte mycket han orkar längre.
Och inte heller vill han.
Varken munspelet....
....eller mungigan används längre
Den här bilden bjussar jag på :)
hade ingen aning om hur en trimmer fungerade
och det kändes lite konstigt och oangenämt att pappa
inte längre kunde sköta sin hygien.
Här står far med sin Bo
Bo betyder stav på japanska
Farsan höll på med kampsport
Goshin Jutsu
som betyder tekniker för att skydda kroppen.
Han hade svart bälte
Att vinna utan att slåss är bäst, sa far
När han tog till det där greppet på oss ungar som han gör på bilden ovan
ja, då var det bara att ge sig
Symboler från Buddhismen
tillhör den högre ordningen av läran inom självförsvar
Avslutar detta inlägg med en bild från sommaren 2016
Det är min yngsta dotter My, farsan och jag.
Det är Carina, Thors lillasyster som fotograferat oss.
Berättelsen om far och hans syster
tror jag får bli ett blogginlägg framöver.
Tack att du tog dig tid att läsa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar