onsdag 19 juni 2019

Ett porträtt om min syster Silva!


 Tidig sommar när maskrosorna har slagit ut och det bara återstår stängeln och flygfrukt av dem, besöker jag min syster Silva i Dalarna.
-Maskrosorna var här före mig, säger hon och hon låter dem ha sin naturliga plats.


Silva tog över en gammal jordbruksfastighet utan någon trädgård
och en transformation har sedan dess skett.
Hon kallar gården för Himlaliv.
Bara den som har besökt henne där kan förstå vad ett himla liv innebär.


(Klicka på bilderna för att se dem i bästa kvalitet)


Vid infarten till gården välkomnas jag av en härlig skulptur från ett gammalt äppelträd.
I begynnelsen var den här delen på gården en äppellund, som nu blivit gårdens infart.
Och denna härliga skulptur är just ett gammalt äppelträd som med sina rötter fortfarande står stadigt förankrad. Trädet har blivit välsignat med ett huvud i lera, hon har blivit barkad och sågad och i ena handen håller hon en solcellslampa och i den andra handen en kaffepanna.


Hon är gårdens fyr som visar vägen
och indikerar att fika finns.


Nerfarten ser inbjudande ut
med den stora rosa blommande  Rhododendron busken...



....samt den vackra vyn mot Siljansnäs kyrka.


-Naturens naturliga skulpturer, säger Silva
och barkar vidare på träden som är kvar från äppellunden.


Syrran är framförallt verksam som keramiker men hon brinner också för att odla.
Hon har skapat en fantastisk trädgård som bara växer.
Ett skapande utan ände, där nya idéer pockar på och får ta plats.
En trädgård som är öppen för offentligheten.
 Där besökaren kan strosa runt och njuta av kulturväxter och blomster av alla slag och finna de mest finurliga och vackraste installationer däremellan.


Tänk om en finge vara en fågel och få bada i denna vackra rosa skål!


Eller att få vara vid detta paradisiska spa om jag vore ett bi!


Sibirisk vallmo blommar när jag är här på besök.


    


Tidig sommar innan säsongen riktigt börjat är det mycket som ska färdigställas.


Utemöbler ska på plats.
Allt för att skapa denna fantastiska oas.


Så lockande
 att med en kopp kaffe sitta med ängeln vid bordet
och titta ut över den södra nejden.




Runt om i trädgården står både stora och mindre stenar resta.
Stenar som en gång varit under jord
men ändå stuckit upp tillräckligt mycket för att förstöra gräsklipparen.
 Just den här stora stenen längst bort i bilden är en sådan som Silva började gräva runt för att få fram.
Att den var så stor visste hon ju inte från början.
 Dramat när hålet blir djupare och djupare och stenen större och större
och Ferguson grävskoparen som nästan tippade av ansträngningarna för att få upp stenen,
och sen när stenen dessutom ska flyttas till lämplig plats.
Det drama och många fler kan man få höra henne berätta om.


Att syrran,
 Krukan på Mon har en stark sida av envishet och uthållighet råder det ingen tvekan om.






Det som växer upp ska ju så småningom planteras ut.
Oavsett väder och vind.
Här får Ballongblommorna sin plats.

    
Någon dag senare när jag vandrar i trädgården finner jag denna vackra installation.
Placerad under ballongblommorna.
För mig representerar den det omöjliga som kan bli möjligt,
att ta oss dit vi vill, oavsett om det är en yttre eller inre resa.
Som figuren som har klättrat upp för repstegen ända upp till toppen av det "blå berget".
Vad keramikern själv säger om sitt konstverk ska jag fråga henne vid nästa besök jag gör!

 
Allt sår hon från frö.


Välsignad äro regndansens kraft!


 Kom liljor och akvileja
Kom rosor och salvia
Kom ljuva krusmynta, kom hjärtans fröjd.


Mycket odlas på Himlaliv.
Och på hösten är det marknad på gården med ekologiska grönsaker. 


Men ännu är det sommar och flera sorters klematis vill bjuda på sin prakt.


Snöbollsbuske


Allium 


En trädgård full av färger, dofter synintryck och ljud!


Om behov till vila uppstår akut, finns där en blomstersäng väl till pass!


Jag har nu insett att jag har så mycket bilder att visa
att jag får dela upp berättelsen om Silva
och hennes liv på gården i flera blogginlägg.


Därför kommer här några cliffhangers till kommande inlägg:

Det är ett himla liv på Himlaliv, vart kommer alla ljuden ifrån?

Och vem är det egentligen som är "herren" på täppan?

Kan en kvinna vara det??


Fler cliffhangers:

Bilden ovan är från en kraftplats i trädgården, vad mer döljs bakom denna plats?




Silva tar en paus och en god rök och funderar, går sedan till handling.
Men vad är det hon har kommit fram till?
Och den blir den sista cliffhangern inför kommande blogginlägg.



 Peace in the valley, gott folk
och ha en fin midsommar!

Tack att Ni läst!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar