Porträtt på mor!

Det sägs att ett gott skratt förlänger livet.

Det tror jag kan vara sant.
När hjärnan är lycklig så stimuleras immunförsvaret.
Hon är allt en riktig krutkärring denna dam.

Mors sinne för humor är stor.

Hon skrattar gärna och ofta.
Åt vad som helst egentligen och ibland åt ingenting.

Det nästan går att se hur det sakta börjar bubbla i henne av skratt.

Och omöjligt att missa när skratt explosionen kommer.

Mycket har hon glömt, förbannade Alzheimer.
Men de gamla ramsorna sitter.

 Essike, dessike, luntan, tuntan.

simmelimaka, kuckelikaka.
ärtan, pärtan, piff, paff, puff.

Så förnöjd hon är när barnbarnet My hälsar på och hjälper henne att minnas.

En vår dag i parken.

Hon har mycket att berätta men orden är svåra att finna.
De hon finner är svåra att placera.
Fragmentariskt och osammanhängande blir det.

  Gestikulerande blir en del av berättelsen.

 Nuet är det enda som är verkligt.
Mor analyserar inte, hon är i enkelhet.
Och tacksam för var dag.

Så kul att hon gillar att bli fotograferad.

Men distraherad så fort hon hör något ljud runt om kring.

Älskade lilla mor.

Det sägs att ju äldre vi blir, desto mindre skrattar vi
men morsan har aldrig tidigare ställt sig i ledet
så varför skulle hon göra det nu