Är detta sommarens kärlekshistoria?

Det är en sval sommardag och läge för en utflykt.
Jag sätter på farsan dubbla brallor och letar rätt på kepsen med öronlappar.
Ringer äldreboendet där mor bor och frågar om dom kan vara så bussiga att göra henne iordning. När jag går in för att hämta henne frågar jag om hon haft en trivsam förmiddag, det svarar hon att hon haft men att hon bara är där några timmar om dagen, eftersom hon är en elev. Jag berättar för henne att Thor Olsson sitter i bilen och hon svarar att hon inte vet vem det är. Så närmar vi oss bilen och jag pekar och säger; där sitter han, Thor Olsson.
-Åh vad kul, han ska få en kram säger mor när hon ser honom.
Hon böjer sig in i bilen och de kramar om varann i glädje att åter ses.

-Fin keps du har säger Siv.
- Och du då? Har du en basker på dig, frågar Thor.
-Nää, men jag har alltid gillat baskrar, kommer du ihåg det undrar Siv.
-jajamänsann svarar Thor.
-Tyckte du att jag var snygg då, frågar Siv.
-Självklart tyckte jag det, ögonen stod som råttpittar när man tittade på dig!
-Skämtar du med mig?
-Nej, du var det vackraste som fanns svarar Thor.
Tyckte du det? Säger Siv och skrattar, herregud hur gammal är jag? 83? Hon posar med hela kroppen likt en pinuppa och skrattar och säger, blev du skraj nu gubbe?

Thors ben bär han inte längre, knäna viker sig så det är rullstol som gäller.
Siv däremot är så pigg och snabb på benen och hon har vid flera tillfällen, snabb som hon är, lyckats ta sig osedd ut från sitt boende.
Tror jag det, det vackra vädret och friheten lockar.
Senast fick hon polis eskort hem men hon var så glad och bekymmerslös och tyckte det var roligt att de där unga stiliga i uniform hade stannat och gett henne lift hem.

Syftet med utflykten var att ta dem till Glafsfjorden och låta dem få känna vind och vatten mot sin hud. Måsarna skrek och det började att dugga.
Farsan bet ihop, kanske för att jag så åt honom att inte gnälla så förbannat mycket hela tiden men det mesta verkar kännas rätt besvärligt i hans värld.
Regnet bröt aldrig ut och det kunde vi glädjas åt och sen må bra av stunden att se på skådespelet i naturen och lyssna på vinden och på vågorna som kluckade mot stranden.
Är du vaken Jöns? frågade mor som för att hålla modet uppe åt honom.

Höjdpunkten för dem var nog när vi återvände till fars boende med gofika.
Det här är som faster Ingas bageri i Sundbyberg sa mor lyckligt, och även fast jag är född på ett bageri kan jag äta hur mycket kakor och bakelser som helst. Faster Inga gjorde bara smaskiga grejer. Kommer du ihåg det? Att det var smarrigt?
-Jajamänsann sa Thor.
Vi hade så roligt, faster Inga och jag, fortsätter Siv och berättar. Ja, hon var ju bagerska på Bengtssons bageri och farmor hon bakade dygnet runt och vart det var vet jag inte, men det var iallafall på söder i Stockholm.

Farsan kontrar med ett bageri på St. Eriksgatan dit alla barnen i kvarteret gick och fick kakor som hade blivit kantstötta.
-Det var bara att plocka och äta, så han.

Senare googlar jag på Bagare Bengtsson och läser att bageriet startades 1924 och låg vid Äppelviken i Bromma. Jag läser att det fortfarande drivs som ett gammalt konditori med historia i väggarna under namnet Park Konditori.

Jag läser också att Bagare Bengtsson är en karaktär i en barnbok av Lennart Hellsing :)

(Dock oklart om det är samma Bagare Bengtsson)

Efter att Thor hållt föredrag om åska, blixt och dunder en lång stund och Siv tålmodigt lyssnat på hans släpande stämma har det blivit dags att skiljas åt och Thor frågar vart hans kvinna tagit vägen?
Det är jag som är Siv, svarar Siv då och säger; Vi ses!
-ja, det kan du säga, svarar den blinda skämtsamt.

Morsan förklarar för Thor att hon är släkt med honom, och följaktligen kommer de att ses flera gånger därför att hon är dotter till, och så pekar hon på mig och säger mitt namn.
Memmi? undrar Thor.
Du förstår säger hon till Thor och skrattar; Vi är högt upp i luften!

Tack för att du kikade in och läste mitt inlägg!