Inför morsans besök låter jag med flit en hög med böcker ligga kvar på köksbordet där ett gammalt slitet fotografi sticker fram ur en diktbok
Humor och passion på -40-talets glada dagar |
Morsan blir nyfiken på diktsamlingarna och ur faller fotografiet
Hon blir tyst en lång stund
- Ser du att det är du och Thor, frågar jag henne?
-Absolut, svarar hon, men jag vet inte om vi gick i samma skola
Kommer bara ihåg honom som en spillevink när jag gick på läroverket
Jag tyckte han var en spillevink, förstår du, fortsatte hon
för vi skämtade mycket till varann
-Var han trevlig, frågade jag henne?
- Jaa, svarade hon, men inte alltid tillade hon snabbt, jag tyckte inte riktigt han hade fötterna på jorden och jag visste ju inte vilka som var hans föräldrar
Sen säger morsan - Det här ruskar om!
Han och jag var ju lite så där puss-puss-puss, gestikulerar hon
Jag frågar henne om de aldrig träffades nåt mer genom livet
och morsan svara att hon har inte haft en tanke på honom under alla dessa år
förrän nu när hon fick se fotografiet
Jag frågar morsan om hon vill höra om det som jag vet om dom två
och det vill hon höra
Jag berättar för henne att de gifte sig och fick fyra barn tillsammans
Hon tittar på mig lite förundrat och hon undrar vart dom barnen är
Då berättar jag för henne att jag är en av barnen
Det blir knäpp tyst en lång stund
varpå hon går loss i värsta gapflabbet
När hon skrattat klart säger hon
- Gudars skymning, du som är så stor
Successivt under åren som mor och far levde skilda utvecklade dem nån slags bitterhet mot varandra och när barnen till slut blivit vuxna behövde de ju aldrig mera ses
När morsan sedemera klev in i den dementa världen och fick Alzheimers då blossade hennes bitterhet upp till ett fruktansvärt hat mot farsan
Och om vi (barnen) har råkat nämt hans namn eller snuddat vid hans existens har hon blivit mycket upprörd
Idag och ytterligare några steg in i Alzheimers så verkar det som glömt
När morsan då visar nyfikenhet och glädje och empati när hon finner det kärleksfulla fotografiet på dem från ungdomens tid
Då är det så klart att jag tar chansen för dem att återses
Hon blir tyst en lång stund
- Ser du att det är du och Thor, frågar jag henne?
-Absolut, svarar hon, men jag vet inte om vi gick i samma skola
Kommer bara ihåg honom som en spillevink när jag gick på läroverket
Jag tyckte han var en spillevink, förstår du, fortsatte hon
för vi skämtade mycket till varann
-Var han trevlig, frågade jag henne?
- Jaa, svarade hon, men inte alltid tillade hon snabbt, jag tyckte inte riktigt han hade fötterna på jorden och jag visste ju inte vilka som var hans föräldrar
Sen säger morsan - Det här ruskar om!
Han och jag var ju lite så där puss-puss-puss, gestikulerar hon
Jag frågar henne om de aldrig träffades nåt mer genom livet
och morsan svara att hon har inte haft en tanke på honom under alla dessa år
förrän nu när hon fick se fotografiet
Jag frågar morsan om hon vill höra om det som jag vet om dom två
och det vill hon höra
Jag berättar för henne att de gifte sig och fick fyra barn tillsammans
Hon tittar på mig lite förundrat och hon undrar vart dom barnen är
Då berättar jag för henne att jag är en av barnen
Det blir knäpp tyst en lång stund
varpå hon går loss i värsta gapflabbet
När hon skrattat klart säger hon
- Gudars skymning, du som är så stor
Förväntansfull promenad för att besöka sitt ex |
Successivt under åren som mor och far levde skilda utvecklade dem nån slags bitterhet mot varandra och när barnen till slut blivit vuxna behövde de ju aldrig mera ses
När morsan sedemera klev in i den dementa världen och fick Alzheimers då blossade hennes bitterhet upp till ett fruktansvärt hat mot farsan
Och om vi (barnen) har råkat nämt hans namn eller snuddat vid hans existens har hon blivit mycket upprörd
Idag och ytterligare några steg in i Alzheimers så verkar det som glömt
När morsan då visar nyfikenhet och glädje och empati när hon finner det kärleksfulla fotografiet på dem från ungdomens tid
Då är det så klart att jag tar chansen för dem att återses
Det blir ett fint och kärt återseende
Mor som har lätt till skratt, skrattar nästan hela tiden
Du påminner om en tjej som heter Siv Berner, säger Thor
Men du? Känner du henne? Svarar Siv
Ja, det är ingen som man glömmer inte, svarar Thor
Är det någonting du känner dig sårad för, frågar Siv
Nej, vad är det för väder? Säger Thor
Vad sa du? Undrar Siv
Vad är det för väder ute, frågar han igen
Nej! Svarar Siv, Har du varit ute i regnet?
Nä, Tarzan är ute i djungeln och ringer Siv, säger Thor
Du? Det låter spännande, svarar Siv
Så härligt du finns i dess närhet och haft/har tålamodet att vänta in det rätta ögonblicket för att det ska kunna utvecklas till det fina mötet det blev��
SvaraRadera1 av de 4
Tack Lo, alltid lika uppskattat att få en kommentar av dig. Tacksam också att päronens möte gick bra!
RaderaEtt stort tack för det du har skrivit! Jag blev så rörd och tårögd!
SvaraRaderaBåde Thor och Siv har betytt mycket i mitt liv. Och då framför allt Thor som jag under åren har haft många samtal med! Till exempel när jag satt modell för bysten som står i mina föräldrars bokhylla.
Inte lika många samtal med Siv men speciellt en gång då vi pratade länge om att vara begåvad och konstnärlig och att till stor del släppa det till förmån till sina barn.
Och Sivs begåvning var något som Thor tagit upp i alla år efter skilsmässan.
Återigen ett stort tack för det du har skrivit!
Tack så mycket Lennart! Vad kul att du har läst min blogg, jag började skriva om våra föräldrar i bloggen för två år sedan. Min intention är att få fortsätta berätta om deras åldrande. Tack så jättemycket för din kommentar!
SvaraRadera