Berättelsen om far fortsätter

Jag sa inget till farsan

om att det blivit en lägenhet ledig

utan packade och städade i hans gamla bostad

och förberedde i den nya lyan

Först den dagen det blev dags att förflytta honom

från det akuta korttidsboendet till hans nya hem

 berättade jag att flytten nu stod vid dörren

Flytten gick bra

  Trots att det är extremt tufft för blinda att byta miljö

farsan har varit blind i 8 år

När far var liten blev han lämnad ensam på barnhem

känslan av rädsla bär han med sig

ett minne som gör ont

och gör sig påmind idag

Pappa har alltid uttryckt sig genom kreativt skapande

Jag minns att jag så många gånger suttit modell

framför far där han stod och skulpterade i en lerklump

Huvudet till vänster på bilden nedanför

är ett självporträtt av far

och den i mitten gjorde jag som liten tjej 

där jag försökt avbilda far

 pappa gjorde sen formar i gips och göt dem i 

Pappa har mycket litet kvar av sina ägodelar
och konstverk och ännu mindre nu efter denna flytt
Men en sak som fortfarande hänger med
som ett minne
är hans fingerförlängare

Skaparen av den är fars vän Jan Ström

som kom på denna geniala idé

att svarva en fingerförlängare  

Det var nämligen så att de spelade mycket biljard ihop

farsan hade ju ett stort biljardbord

och dom kunde hålla på att spela långt in på nätterna

farsan hade också ett temperament

som gav sig väl till känna

när hans vänsterhand inte kunde vara stöd åt biljardkön

för att stöta bollarna vid kniviga och trixiga vinklar

 hans fingrar var inte tillräckligt långa på vänsterhanden 

Ja, så fars vän Jan Ström 

 svarvade detta x-tra finger i stål

och biljard matcherna kunde fortsätta mer rättvist

och om möjligt än hetare

Far blev av med sina fingrar

genom en arbetsolycka

han var bara 17 år

och jobbade på ett tryckeri

han skulle rengöra maskinerna 

när trasan fastnade mellan två valsar

så ock hans näve

först kom han till Sabbatsbergs sjukhus

och senare till Serafimerlasarettet

som för övrigt var Sveriges första sjukhus

ofta kallat Serafen och låg på Kungsholmen

dom tog köttbitar från 4-5 olika ställen runt om på kroppen

och lappade fars fingrar med

när jag var liten

var jag ofta ute och fiskade med far

fiskarna vi missade och som smet var alltid så hääääär stoora

jag älskade min far högst av allt

det var oftast både busigt och spännande att vara med honom

och att möta honom när han kom med tåget från jobbet

var dagens höjdpunkt
När jag inte kunde somna spelade pappa på gitarren och sjöng en visa
eller killade mig på ryggen 

här ligger han och vilar i sitt nya hem på demensboendet

 samtidigt som han talar i telefon med en gammal vän

jag frågar han alltid när jag kommer 

om han vill ringa någon

han kan nämligen inte själv hantera telefonen längre

oftast har han ingen lust att ringa någon

men det hänger nog ihop med att han inte riktigt orkar

Och fastän far har bott här nu i en månad

fortsätter han att fråga mig varje gång jag kommer om jag bäddat hans säng

eftersom han tänker att det var just "idag" han flyttade in

Tack att du har läst min blogg

Och ett särskilt tack till min kära svägerska för all bär-hjälp!

Jag återkommer om äventyr från sista anhalten på hemmet