en väg i sorgen

I samma ögonblicket som det knackade på dörren

och två poliser och en präst stod utanför.. 

då döden blev ett faktum

 förvandlades mitt liv till kaos ...

jag sörjde min son så att jag blev sjuk...

min sorgreaktion eskalerade mer och mer...

arbete, relationer och inte minst mina egna funktioner föll som käglor runt mig

ingenting var mer sig likt

en dag fick jag en bok av mina vänner

den hette Sorgbearbetning

jag rynkade skeptiskt på näsan

bearbetning var ju det jag höll på med varje dag, tyckte jag

Adrian Kihlman
1987 - 2007

den låg länge oläst i min hylla

dessutom såg den ut som en lärobok vilket i sig gav mig rysningar

 boken var fullspäckad av ord, bokstäver, kapitel

punktlistor och diagram

min koncentration räckte inte till...

vid ett tillfälle i en slags frustation att inte klara av att läsa den

lämnade jag tillbaka den till givaren

men bad senare om att få den igen

jag började med att läsa det tjockstilta sedan korta små stycken

det tog ett par, tre år för mig att läsa boken

Inte för att jag är "dum i huvudet" 

utan därför att sorgen slog ut all min förmåga

Boken handlade om möjligheter

 att återfå energi och livslust genom ett handlingsprogram

boken handlade också om myter och rädslor kring sorg i vårt samhälle

fast att det var svårt så kände jag att det här var något jag ville ha mer av

men jag behövde hjälp med det och bestämde mig för att kontakta

Svenska institutet för sorgbearbetning

och anmälde mig till en utbildningkurs

där träffade jag många fina människor

några av dem har i sin tur startat upp egen sorgverksamhet

jag läser fortfarande och ofta korta stycken i boken