Välkomna tillbaka att läsa fortsättningen om Silva på Himlaliv.
Det finns två infarter till gården.
Den på bilden ovan ligger på östsidan.
Där på väggen hänger en stor kvinna i plåt.
Hon har en damejeanne i famnen
och hälsar mig och andra besökare välkommen.
Därifrån kommer jag direkt in på innergården.
Där ser jag ett vackert fågelbad i lera,
monterat i armerat stål och kedjor.
keramikern, odlaren, konstnärinnan, entreprenören,
eldsjälen och syrran.
Jag lämnade Er i det senaste inlägget med några cliffhangers.
En av dom handlade om en kraftplats på gården och vad som händer där.
Jo, där uppe på toppen har Silva skapat en labyrint.
Venus Labyrinten.
Den färdigställdes 2013-14
Platsen är fylld med en blandning av olika stenar som markerar gångarna.
Men framförallt med Silvas egna vackra figurer och former gjorda i lera.
Den färdigställdes 2013-14
Platsen är fylld med en blandning av olika stenar som markerar gångarna.
Men framförallt med Silvas egna vackra figurer och former gjorda i lera.
Där labyrinten börjar ligger två drakar och vaktar,
en på vardera sida om öppningen.
en på vardera sida om öppningen.
Jag böjer mig ödmjukt inför dess kraft
och manifesterar mina intentioner för dagen
när jag vandrar labyrinten fram.
och manifesterar mina intentioner för dagen
när jag vandrar labyrinten fram.
När jag är framme vid mittpunkten möts jag av
två vackra händer som sträcker sig upp mot skyn.
två vackra händer som sträcker sig upp mot skyn.
Däremellan står det de mest fantastiska konstverk.
Kanske inspirerades hon här av det lutande tornet i Pisa.
Rosenkvarts får också visa vägen in mot labyrintens mitt med sin skira rosa nyans.
En sten som ibland också kallas för kärlekens sten.
Rosenkvarts som hjälper oss att öppna hjärtchakrat.
Den kan också moderligt och kärleksfullt ge tröst vid sorg.
Så självklart lyser denna sten mot mig där jag vandrar labyrinten fram i hänförelse.
Med varsamma steg insuper jag kraftplatsens magi.
På gårdens högsta punkt har Silva byggt ett ute-dass.
Jodå, fint ska det vara....
Jodå, fint ska det vara....
....modernt med handfat vatten och tvål.
(Handfat är en Krukan på Mon specialitet)
(Handfat är en Krukan på Mon specialitet)
Och har en tid kan en sitta där länge och njuta av utsikten.
Ja,vad vore livet utan detta sacred moment.
Lite längre ner på gården byggdes en öppen lada,
där rakubränningen sker.
Under tak vid den öppna ladan finns även där en härlig sittplats att samlas runt.
Jag tycker det är så vilsamt när blicken kan få vila långt, långt bort.
På en sten står en figur skapad av konstnären Sture Collin.
Farsan som bodde hos Silva under några år kallade figuren för Sjöhäxan.
Lite längre ner på gården byggdes en öppen lada,
där rakubränningen sker.
Under tak vid den öppna ladan finns även där en härlig sittplats att samlas runt.
Jag tycker det är så vilsamt när blicken kan få vila långt, långt bort.
På en sten står en figur skapad av konstnären Sture Collin.
Farsan som bodde hos Silva under några år kallade figuren för Sjöhäxan.
Den andra cliffhangern var att jag frågade vem som egentligen
var "herren på täppan"
och om en kvinna kunde tjäna denna utmärkelse.
Jag vet inte riktigt själv svaret på det,
men antingen är det tuppen Cornelis (döpt efter Cornelis Vreeswijk)
eller Silva själv som är det.
var "herren på täppan"
och om en kvinna kunde tjäna denna utmärkelse.
Jag vet inte riktigt själv svaret på det,
men antingen är det tuppen Cornelis (döpt efter Cornelis Vreeswijk)
eller Silva själv som är det.
Självklart har Cornelis en hönsgård men spatserar helst fritt på gården.
Här är en av hans damer, Fransyskan Petit.
En annan oavslutad händelse
som jag dryftade om i förra inlägget var frågan,
varför det är ett himla liv på Himlaliv?
För det första så börjar Cornelis varje morgon med att gala
och fortsätter dagen lång med sin skönsång
och hans damer, dom är inte sämre dom.
som jag dryftade om i förra inlägget var frågan,
varför det är ett himla liv på Himlaliv?
För det första så börjar Cornelis varje morgon med att gala
och fortsätter dagen lång med sin skönsång
och hans damer, dom är inte sämre dom.
För det andra eftersom det nästan aldrig är vindstilla uppe på Mon
så hörs det alltid ett ljud från vindflöjlarna,
dom både låter och låter oss veta
från vilket väderstreck vinden kommer ifrån.
Och kärringen vevar för fullt för att dra runt slipstenen.
Jag upptäcker så småningom ett par, tre stycken utplacerade runtom gården.
För det tredje, så hörs ett sakralt klingande ljud av andra vindspel
när jag närmar mig entrén till butiken.
Det är en fröjd att lyssna på allt som hörs på Himlaliv
och samtidigt strosa runt och se installationer och konstverk.
så hörs det alltid ett ljud från vindflöjlarna,
dom både låter och låter oss veta
från vilket väderstreck vinden kommer ifrån.
Och kärringen vevar för fullt för att dra runt slipstenen.
Jag upptäcker så småningom ett par, tre stycken utplacerade runtom gården.
För det tredje, så hörs ett sakralt klingande ljud av andra vindspel
när jag närmar mig entrén till butiken.
Det är en fröjd att lyssna på allt som hörs på Himlaliv
och samtidigt strosa runt och se installationer och konstverk.
Slutligen är vi framme vid den sista cliffhangern.
Där Silva tar sig en god rök i eftermiddagssolen.
Det hon funderade på var hur dyr tobaken har blivit.
Där Silva tar sig en god rök i eftermiddagssolen.
Det hon funderade på var hur dyr tobaken har blivit.
Att fylla fimp-burken är ju inte gratis precis.
Oskattbara är däremot stunder när vännen Bimma kommer förbi.
Oskattbara är däremot stunder när vännen Bimma kommer förbi.
Så varför inte odla lite tobak.
Sagt och gjort.
Nog är hon en handlingens kvinna.
Vad av alla dessa olika sorter bland blommor,
blader, grönsaker och levande verk odlas inte här.
Vad av alla dessa olika sorter bland blommor,
blader, grönsaker och levande verk odlas inte här.
En sak är iallafall säker,
"Vi odlar inte besserwisser!!!"
1000Tack
att du har läst!
"Vi odlar inte besserwisser!!!"
1000Tack
att du har läst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar