min son som i himmelen bor

Jag kan tycka att det haglar årsdagar runt mig
till min glädje

årsdagar som påminner om viktiga händelser

dock finns dom av olika karaktär

idag på kvinnodagen är en årsdag

det var då Adrian föddes

det är en dag som jag förknippar med mycket kärlek och glädje

men som kolliderar med känslor av saknad och sorg

idag känner jag mig ledsen och väldigt trött

 jag började gråta redan igår, jag grät i flera timmar

 idag har tårarna fortsatt att rinna

det fortsatte direkt då jag vaknade

inte för att jag vill

utan för att behovet ligger där och trycker
hur mycket kan en människa gråta?

finns det hur mycket tårar som helst?

i gråten pendlar jag mellan tacksamhet och förtvivlan

i gråten sörjer jag det som varit och det som aldrig kommer bli

gråten hjälper mig att landa i det som är

och hjälper mig att finna sinnesro

idag om Adrian hade levt så skulle han ha fyllt 26 år

undrar om han fortfarande hade önskat sig sjömansbiff till sin födelsedag

jag har fler funderingar

men den här årsdagen har inga svar