livets villkor

Jag funderar ofta på döden..

 att brinna upp och bli till avsvalnad grå aska...

och om min själ kommer att leva vidare...

att det finns ett liv innan döden... det vet jag.. men finns det ett efter..

När en människa dör betyder inte det att saker runt den personen slutar upphöra

häromdagen när jag hämtade posten fanns det med ett brev adresserat till min döda son

det är papper som har kommit varje år men som jag först nu orkade styra upp en förändring på

så jag gick till banken och bad dem avsluta utskicken och därmed kontot

saldot var för övrigt på 5 kronor och femtio öre

jag är inte säker att det här är den sista grejen som hänger kvar

men jag hoppas det

jag är ofta ute och går , här är vyn mellan hamnen och kyrkan 

  

För fem år sedan på dagens datum höll vi en minnestund för Adrian

det var många som kom till kyrkan och ville ta ett sista farväl

det var skört och vackert och förjävligt

 dem som kom berörde mig mycket

jag har inte haft möjlighet att säga tack till alla än

men jag minns var och ens närvaro med kärlek
och känner stor tacksamhet för det

mycket har förändrats
inte minst jag själv 

oftast tänker man på sorg i samband med död
men sorg innefattar så mycket mer
förluster som
skilsmässa, övergrepp och sjukdom,
eller att bli tvungen att lämna sin arbetsplats,

av mitt möte med döden på så nära håll
blev jag sängliggandes
med en kropp som bedövad.. men ändå med smärta
mitt minne blev svagt och min koncentration dålig
 en lång period kändes det som om jag sov bort mitt liv
samtidigt som jag plågades av sömnlösa nätter
jag grät så fort jag åt mat
men jag behövde ha ett shema när jag skulle äta
för jag kände ingen hunger
det enda jag kände var sorg
mitt huvud var tomt och mitt hjärta trasigt

vad jag då inte visste eller förstod
 var att detta var en naturlig sorgreaktion
aldrig har jag trott sorg kunde vara så svårt

en polett föll på plats långt senare
då jag fick kontakt med
svenska institutet för sorgbearbetning
www.sorg.se

Jag anmälde mig för en utbildning i sorg
Där fick jag arbeta mig igenom ett handlingsprogram
 utifrån mina egna sorger

Citat ur kurslitteraturen:
"redan från barnsben får vi lära oss att glädjen ska uppmuntras
men att sorgen är något negativt och ska talas tyst om
vi får lära oss mycket om hur man konsumerar och konkurrerar
men väldigt lite om hur man hanterar sorg"

Vad lärde jag mig då där?
Kanske mest att slå hål på gamla inlärda, inskränkta tankemönster
Jag tror också att jag nu är bättre rustad att möta andra i deras sorg


Men jag förstår också att hur mycket jag än vet om sorg
så gör den lika ont ändå