bloggen en sorgbearbetning

Att  dela min blogg på facebook känns värdefullt
eftersom det är fler där som ser att bloggen finns
jag kan se antal visningar som varit inne på bloggen
och det är rätt många..tack till er som läser
för mig är det en utmaning att skriva här
och väldigt spännande att skicka ut en nyskriven blogg rätt ut i etern
jag tränar ju bara i att vara människa och sätta ord på känslor

naturligtvis är det en hel del saker jag inte kan blogga om

av hänsyn till människor närmast mig
men jag försöker vara så "osminkad" det går för att det ska bli intressant att läsa
jag kan se min utveckling i bloggen
jag skriver inte längre bara om sorg
jag kan se en mening med att berätta om andra saker också
även om jag har lätt för att censurera mig om och om igen
det är träning och återigen träning att uttrycka mig förståeligt
och det är kul att leta efter fler synonymer
nu kan jag till exempel skriva hela meningar
till skillnad från när bloggen började då det mest var enstaka ord och lite diktform
naturligtvis hänger det också ihop med dagsformen nu och då
  då var jag förkrossad av en stor svart sorg
och de flesta ord försvann för mig eller förlorade sin vikt
från början hade jag bara bilder
sen satte jag ord på bilderna
(eller var det tvärtom)
det var iallafall då jag bestämde mig för att exponera mig i en blogg
 (parallellt till andra läkande processer)
 på nått sätt har bloggen också fungerat som en sorgbearbetning
 

 

om några dagar har det gått fem år efter förlusten av min vuxna son

den här tiden på året är alltid jobbigast

den känns och det gör ont i kroppen mer än vanligt

 frosten och kylan påminner
och jag gråter en massa
påtagligt berörd
som berörd över en himmel så vackert ljusblå

över tid har jag tvingats acceptera

över tid har jag försonat mig med det svåra som hänt

tiden läker inga sår men

sakta lär jag mig leva med sorgen