Jag har så länge jag kan minnas alltid känner mig dragen till
och påverkad av månen.
Det känns spännande att följa månens rytm
Med början från nymånen
då månen är osynlig från jordens perspektiv
Jag står vid ett av mina favoritutflyktsmål
på ett berg med Glafsfjorden framför mig.
Jag ser spår i isen
solen skiner och himmelen är blå.
På mina långpromenader samtalar jag med mig själv
kanske är Gud också med.
Sorgen river och spränger mig itu
Förtvivlan och ensamheten känns total.
Under de mycket långa promenaderna
finner jag stunder av ro
Jag letade efter
den tunna månskäran.
Men jag såg den inte.
Kanske infaller den först imorgon.
Att se månskäran åter
efter nymåne kallas nytändning.
är som en näringsrik tid
och månen hjälper mej att hämta kraft
idag är det den 25 januari
och fyra år sedan vi höll minnesstund
för vår Adrian
han lämnade sin kropp och begav sig vidare i luftrummets universum
Imorgon kommer jag fortsätta kika efter månskäran
och följa den ända till fullmåne
månens magi säger att det här är den hoppfulla tiden
Jag stannar kvar länge på berget
Blått är färgen jag ser
Jag stannar kvar länge på berget
Blått är färgen jag ser
Vid solnedgången börjar jag min vandring hemåt
Timmar har passerat
Men tid vad är det?
Som något främmande.
En känsla av overklighet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar