onsdag 25 januari 2012

NYTÄNDNING


Jag har så länge jag kan minnas alltid känner mig dragen till
och påverkad av månen.
Det känns spännande att följa månens rytm
Med början från nymånen
 då månen är osynlig från jordens perspektiv


Jag står vid ett av mina favoritutflyktsmål
på ett berg med Glafsfjorden framför mig.
Jag ser spår i isen
solen skiner och himmelen är blå.
 På mina långpromenader samtalar jag med mig själv
 kanske är Gud också med.
Sorgen river och spränger mig itu
Förtvivlan och ensamheten känns total.

Under de mycket långa promenaderna
finner jag stunder av ro

Jag letade efter
den tunna månskäran.
Men jag såg den inte.
Kanske infaller den först imorgon.
Att se månskäran åter
efter nymåne kallas nytändning.

Den här tiden när månen är på väg att komma
är som en näringsrik tid
och månen hjälper mej att hämta kraft

 idag är det den 25 januari
och fyra år sedan vi höll minnesstund
för vår Adrian 
han lämnade sin kropp och begav sig vidare i luftrummets universum

Imorgon kommer jag fortsätta kika efter månskäran 
och följa den ända till fullmåne
månens magi säger att det här är den hoppfulla tiden

Jag stannar kvar länge på berget
Blått är färgen jag ser


Vid solnedgången börjar jag min vandring hemåt
Timmar har passerat
Men tid vad är det?
Som något främmande.
En känsla av overklighet


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar