Bild berättelsen om syrran, Krukan på Mon fortsätter!

 Välkomna tillbaka att läsa fortsättningen om Silva på Himlaliv.

Det finns två infarter till gården.
Den på bilden ovan ligger på östsidan.
Där på väggen hänger en stor kvinna i plåt.
Hon har en damejeanne i famnen
och hälsar mig och andra besökare välkommen.

Därifrån kommer jag direkt in på innergården.
Där ser jag ett vackert fågelbad i lera,
monterat i armerat stål och kedjor.

Ja, där står hon på verandan
keramikern, odlaren, konstnärinnan, entreprenören,
eldsjälen och syrran.

Jag lämnade Er i det senaste inlägget med några cliffhangers.

En av dom handlade om en kraftplats på gården och vad som händer där.

Jo, där uppe på toppen har Silva skapat en labyrint.

 Venus Labyrinten.
Den färdigställdes 2013-14
Platsen är fylld med en blandning av olika stenar som markerar gångarna.
 Men framförallt med Silvas egna vackra figurer och former gjorda i lera.

Där labyrinten börjar ligger två drakar och vaktar,
en på vardera sida om öppningen.

Jag böjer mig ödmjukt inför dess kraft
och manifesterar mina intentioner för dagen
när jag vandrar labyrinten fram.

När jag är framme vid mittpunkten möts jag av
 två vackra händer som sträcker sig upp mot skyn.

Däremellan står det de mest fantastiska konstverk.

Kanske inspirerades hon här av det lutande tornet i Pisa.

Rosenkvarts får också visa vägen in mot labyrintens mitt med sin skira rosa nyans.

En sten som ibland också kallas för kärlekens sten.

Rosenkvarts som hjälper oss att öppna hjärtchakrat.

Den kan också moderligt och kärleksfullt ge tröst vid sorg.

Så självklart lyser denna sten mot mig där jag vandrar labyrinten fram i hänförelse.

Med varsamma steg insuper jag kraftplatsens magi.

På gårdens högsta punkt har Silva byggt ett ute-dass.
Jodå, fint ska det vara....

....modernt med handfat vatten och tvål.

(Handfat är en Krukan på Mon specialitet)

Och har en tid kan en sitta där länge och njuta av utsikten.

Ja,vad vore livet utan detta sacred moment.

Lite längre ner på gården byggdes en öppen lada,
där rakubränningen sker.

Under tak vid den öppna ladan finns även där en härlig sittplats att samlas runt.
Jag tycker det är så vilsamt när blicken kan få vila långt, långt bort.
På en sten står en figur skapad av konstnären Sture Collin.
Farsan som bodde hos Silva under några år kallade figuren för Sjöhäxan.

 Den andra cliffhangern var att jag frågade vem som egentligen
var "herren på täppan"
och om en kvinna kunde tjäna denna utmärkelse.
Jag vet inte riktigt själv svaret på det,
  men antingen är det tuppen Cornelis (döpt efter Cornelis Vreeswijk)
 eller Silva själv som är det.

Självklart har Cornelis en hönsgård men spatserar helst fritt på gården.

Här är en av hans damer, Fransyskan Petit.

 En annan oavslutad händelse
 som jag dryftade om i förra inlägget var frågan,
varför det är ett himla liv på Himlaliv?
För det första så börjar Cornelis varje morgon med att gala
 och fortsätter dagen lång med sin skönsång
och hans damer, dom är inte sämre dom.

För det andra eftersom det nästan aldrig är vindstilla uppe på Mon
så hörs det alltid ett ljud från vindflöjlarna,
 dom både låter och låter oss veta
 från vilket väderstreck vinden kommer ifrån.
Och kärringen vevar för fullt för att dra runt slipstenen.
Jag upptäcker så småningom ett par, tre stycken utplacerade runtom gården.

För det tredje, så hörs ett sakralt klingande ljud av andra vindspel
när jag närmar mig entrén till butiken.

Det är en fröjd att lyssna på allt som hörs på Himlaliv
och samtidigt strosa runt och se installationer och konstverk.

Slutligen är vi framme vid den sista cliffhangern.
Där Silva tar sig en god rök i eftermiddagssolen.
Det hon funderade på var hur dyr tobaken har blivit.

Att fylla fimp-burken är ju inte gratis precis.
Oskattbara är däremot stunder när vännen Bimma kommer förbi.

Så varför inte odla lite tobak.

Sagt och gjort.

Nog är hon en handlingens kvinna.
Vad av alla dessa olika sorter bland blommor,
blader, grönsaker och levande verk odlas inte här.

 En sak är iallafall säker,

"Vi odlar inte besserwisser!!!"


1000Tack
att du har läst!

Ett porträtt om min syster Silva!

 Tidig sommar när maskrosorna har slagit ut och det bara återstår stängeln och flygfrukt av dem, besöker jag min syster Silva i Dalarna.
-Maskrosorna var här före mig, säger hon och hon låter dem ha sin naturliga plats.

Silva tog över en gammal jordbruksfastighet utan någon trädgård
och en transformation har sedan dess skett.
Hon kallar gården för Himlaliv.
Bara den som har besökt henne där kan förstå vad ett himla liv innebär.

(Klicka på bilderna för att se dem i bästa kvalitet)

Vid infarten till gården välkomnas jag av en härlig skulptur från ett gammalt äppelträd.
I begynnelsen var den här delen på gården en äppellund, som nu blivit gårdens infart.
Och denna härliga skulptur är just ett gammalt äppelträd som med sina rötter fortfarande står stadigt förankrad. Trädet har blivit välsignat med ett huvud i lera, hon har blivit barkad och sågad och i ena handen håller hon en solcellslampa och i den andra handen en kaffepanna.

Hon är gårdens fyr som visar vägen
och indikerar att fika finns.

Nerfarten ser inbjudande ut
med den stora rosa blommande  Rhododendron busken...

....samt den vackra vyn mot Siljansnäs kyrka.

-Naturens naturliga skulpturer, säger Silva
och barkar vidare på träden som är kvar från äppellunden.

Syrran är framförallt verksam som keramiker men hon brinner också för att odla.
Hon har skapat en fantastisk trädgård som bara växer.
Ett skapande utan ände, där nya idéer pockar på och får ta plats.
En trädgård som är öppen för offentligheten.
 Där besökaren kan strosa runt och njuta av kulturväxter och blomster av alla slag och finna de mest finurliga och vackraste installationer däremellan.

Tänk om en finge vara en fågel och få bada i denna vackra rosa skål!

Eller att få vara vid detta paradisiska spa om jag vore ett bi!

Sibirisk vallmo blommar när jag är här på besök.

    

Tidig sommar innan säsongen riktigt börjat är det mycket som ska färdigställas.

Utemöbler ska på plats.
Allt för att skapa denna fantastiska oas.

Så lockande
 att med en kopp kaffe sitta med ängeln vid bordet
och titta ut över den södra nejden.

Runt om i trädgården står både stora och mindre stenar resta.

Stenar som en gång varit under jord
men ändå stuckit upp tillräckligt mycket för att förstöra gräsklipparen.
 Just den här stora stenen längst bort i bilden är en sådan som Silva började gräva runt för att få fram.
Att den var så stor visste hon ju inte från början.
 Dramat när hålet blir djupare och djupare och stenen större och större
och Ferguson grävskoparen som nästan tippade av ansträngningarna för att få upp stenen,
och sen när stenen dessutom ska flyttas till lämplig plats.
Det drama och många fler kan man få höra henne berätta om.

Att syrran,
 Krukan på Mon har en stark sida av envishet och uthållighet råder det ingen tvekan om.

Det som växer upp ska ju så småningom planteras ut.
Oavsett väder och vind.
Här får Ballongblommorna sin plats.

    

Någon dag senare när jag vandrar i trädgården finner jag denna vackra installation.
Placerad under ballongblommorna.
För mig representerar den det omöjliga som kan bli möjligt,
att ta oss dit vi vill, oavsett om det är en yttre eller inre resa.
Som figuren som har klättrat upp för repstegen ända upp till toppen av det "blå berget".
Vad keramikern själv säger om sitt konstverk ska jag fråga henne vid nästa besök jag gör!

 

Allt sår hon från frö.

Välsignad äro regndansens kraft!

 Kom liljor och akvileja
Kom rosor och salvia

Kom ljuva krusmynta, kom hjärtans fröjd.

Mycket odlas på Himlaliv.
Och på hösten är det marknad på gården med ekologiska grönsaker. 

Men ännu är det sommar och flera sorters klematis vill bjuda på sin prakt.

Snöbollsbuske

Allium 

En trädgård full av färger, dofter synintryck och ljud!

Om behov till vila uppstår akut, finns där en blomstersäng väl till pass!

Jag har nu insett att jag har så mycket bilder att visa
att jag får dela upp berättelsen om Silva
och hennes liv på gården i flera blogginlägg.

Därför kommer här några cliffhangers till kommande inlägg:

Det är ett himla liv på Himlaliv, vart kommer alla ljuden ifrån?

Och vem är det egentligen som är "herren" på täppan?

Kan en kvinna vara det??

Fler cliffhangers:

Bilden ovan är från en kraftplats i trädgården, vad mer döljs bakom denna plats?

Silva tar en paus och en god rök och funderar, går sedan till handling.
Men vad är det hon har kommit fram till?

Och den blir den sista cliffhangern inför kommande blogginlägg.

 Peace in the valley, gott folk
och ha en fin midsommar!

Tack att Ni läst!