Lever i en bubbla
Som inte håller sig still
Jag blir yr och trött
Utanför går allt för fort
Ljuden växer och det är tungt att andas
Ska jag verkligen gå upp ur sängen idag?
Varje dag är en kamp
Att orka med det självklara
Jag gråter för att jag är så trött
Jag är trött på att vara trött
Jag gråter för att mitt hjärta är krossat
Jag gråter för att det känns så svårt
Meningslösheten tar över
Men jag andas
Försöker acceptera
Andas in en vishet
Att allt är föränderligt
Apatin tonar ut
Lockas vill jag av livet
Ok , jag försöker igen
vad kan jag säga...vad kan jag göra...tänder ett ljus och lägger in det i ditt hjärta.Din Lo
SvaraRaderaAtt vara människa är som ett värdshus
SvaraRaderaVarje morgon nya ankomster
En glädje, en depression, en elakhet
Hälsa dem välkomna och underhåll dem!
Även om de utgör en samling sorger
Som med våld tömmer ditt hus på dess möbler
Behandla ändå varje gäst med värdighet
Han kanske gör dig redo för ny sötma
Den mänskliga tanken, skammen, ondskan
Möt dem vid dörren, skrattande
Och bjud in dem
Var tacksam vem som än kommer
För var och en har skickats till dig
Som en vägvisare från underjorden